Good Vibrations 16 mars - 14 april
konstutställning på nomadgalleriet CG Gallery med Josefin Bravo och Jennifer Sameland. Obs! Ny tillfällig adress på Köpenhamnsvägen 5 i Malmö.
Adress: Köpenhamnsvägen 6, Malmö (mittemot Bakfickan).
Obs! Artist Talk med Jennifer Sameland 3 april kl 17.00.
Utställningen pågår till och med söndag 14 april.
Öppettider:
onsdagar 16-19
fredagar 13-17
lördagar 12-16
söndagar 12-16
& enligt överenskommelse: hello@cggallery.se
Obs! Stängt långfredag, påskafton och påskdagen.
Välkomna till årets första utställning på CG Gallery. Duo-utställningen Good Vibrations visar två färgstarka kvinnor födda på det "glada" 80-talet. Båda tar ut svängarna färg- och formmässigt, ja, även ljudmässigt. Glaskonstnären Josefin Bravo är etablerad kontrabasist medan bildkonstnären Jennifer Sameland är professionell Gongspelare. Good Vibrations är en utställning om att följa sin inre röst.
Josefin Bravo (f. 1983) lämnade för några år sedan Malmö för att med familj flytta till barndomens Småland i samband med att hon kom in på Riksglasskolan. Idag är hon verksam på The Glass Factory i Boda och en av vinnarna av Ung Svensk Form 2024.
Bravo om sin konst:
I mitt konstnärskap framträder en symbios mellan skönhet och något underjordiskt. Jag är en passionerad visionär som vill tänja på glasets gränser genom att ofta tvinga mina böljande glasformer på olika föremål som är hårda, kalla, kantiga, ruggiga och skitiga. Där vill jag att det glansiga glaset med all sin “blingighet” ska vräka ut sig och ta sin plats.
Mitt sätt att arbeta med min konst är som en performance i nuet. Allting sker här och nu! När ”partituret” är klart och har kommunicerats, sätts musiken på full volym med en rebellisk och punkig anda. Jag bär med mig en frihetskänsla och en råhet från punk-scenens community in till glasrikets.
Som en kvinna med min längd har jag aldrig kunnat "gömma mig". I stället har jag anammat punk som jag haft i mig sedan barnsben till att ha stående tuppkam fram till att jag blev så lång att jag inte kunde kliva av bussen upprätt. Det har varit en strategi för mig att våga ta min plats, känna rätten till den och äga den. Ett statement som sedan följt med in i mitt konstnärskap.
Med min utandning och mitt fasta handtag släpper jag med stolthet och pondus i väg verk som har avtryck från omvärlden. Varje föremål blir en berättelse som är din att tolka, det kan vara enskilt eller ett samspel mellan de olika verken.
Jag är så fruktansvärt glad över att jag följde min känsla och att jag körde på utan att tveka för precis som mitt glas så har jag hittat min plats. Här är jag för att stanna.
- - -
Jennifer Sameland, (f.1987) har en kandidatexamen i fri konst från Konstfack i Stockholm. Konstnären är numera bosatt och verksam i Malmö.
Sameland om sin konst:
Mitt tillvägagångssätt vid ritbordet utgår från etablerade konstnärliga grepp som porträtt ,monument eller stilleben. Till Good Vibrations har jag valt att sätta samman flera serier som jag arbetat med sedan 2017. Den äldsta serien är en samling teckningar som avbildar rengöringsflaskor inspirerade av renässansporträtt. Det var via städningen som jag återupptäckte tecknandet. 9 år tidigare hade jag kommit in på en måleriskola i Stockholm och började hata att måla redan skolans första dag. Jag ville göra knastertorr konceptkonst istället och sökte till Konstfack med idéburna konceptuella teckningar och texter. Nästan ett decennium senare leds jag tillbaka in i teckningens sfär via Ajax Flaskans kitschiga form. Och mina egna händer som påminner om måleriska gester i allt skrubbande och torkande. Sedan dess har serierna blivit fler och fler. The World is Someone Else's Oyster är ostron ritade på insidan av kasserade kartonger. Sexy Pear är en serie päron som ligger i flörtiga poser och luckrar upp gränsen mellan frukt- och människokroppen.
Nyligen låg jag kraftigt sjuk, utslagen och nedbruten på ett alldeles unikt sätt. På nyårsafton mådde jag som sämst. Jag halvslumrade i hög feber till en dokumentär om Bianca Ingrosso och det var något med hennes känslofrekvens som letade sig in i mitt undermedvetna. Jag minns inte mycket av dokumentären men Bianca Ingrossos känslomässiga laddning hyvlade ned något som tidigare varit hårt inuti mig. Efter dokumentären hade något öppnat sig inuti, något som varit stängt sedan målarskolan. Den 1 januari 2024 vaknade jag med en mjukhet i bröstet och en längtan till att måla. Den stora rosa är en av mina första målningar efter att Bianca Ingrosso gjort entré i mitt undermedvetna. Jag vet inte om hon är kvar därinne men jag är fortfarande mjuk och varm.