Emptiness as a Promise

Separatutställning med den isländske konstnären Sturla Magnússon. VERNISSAGE lördag 14 september kl 15.00-19.00 NY adress: Fredsgatan 33, Malmö Alltid fritt inträde!

Höstsäsongen på nomadgalleriet CG Gallery kickar igång med en stark debut av den 27-årige isländske konstnären Sturla Magnússon, nyexaminerad från Malmö konsthögskola. Emptiness as a Promise markerar en betydelsefull milstolpe som den första separatutställningen på nomadgalleriet CG Gallery sedan februari 2020 när vi också utforskade den råa talangen från Island; då med konstnären Bergthór Morthens och utställningen FUBAR. 

Emptiness as a Promise är en paradoxal titel. En viskning och en provokation som antyder både tomrum och potential. Existentiell spänning. Men här är tomheten knappast en frånvaro. Den är ett löfte, och löften väger tungt, eller hur? Genom titeln erbjuder Sturla Magnússon tomheten tillbaka till oss med en medveten blinkning . Tomhet som ett heligt utrymme som väntar på att fyllas med mening eller känsla.

VERNISSAGE 14 september kl 15.00-16.00. Konstnären är på plats. Det bjuds på förfriskningar. OBS! NY adress: Fredsgatan 33, nära Entré.

Öppettider: under utställningsperioden: onsdagar 16-19, lördagar & söndagar 13-16, samt enligt överenskommelse. Mejla galleriet: hello@cggallery.se

Utställningen pågår till och med den 13 oktober 2024. Samtliga verk är till försäljning via CG Gallery. Se cggallery.se för mer information.

Event på Facebook

Emptiness as a Promise (this is not an artist statement)

I'm trying to think of something.

Said the man wandering around in my backyard at the first hint of light.

What are you trying to think of?

I'm not trying to think of a forgotten something but simply something out of my reach.

What is it?

It's not a question of what but when.

When what?

That's not the question.

What is the question?

There you go again with the what.

When will you think of it?

That was much better but still not it.

What do you mean by it?

You are the one who brought it up.

It?

Just let me think.

Is the end troubling you?

No, I know the beginning well.

The man wandered past me, entering my house.

I followed.

My feet were wet from the morning dew, bringing in single strands of grass and

footprints. The man sat down by my kitchen table and started drinking my coffee, I didn't mind. I walked back out, wanting to feel the cold wet grass under my feet.

I started thinking about what the man meant by something.

Walking in circles I did not find what I was looking for.

I could hear a voice asking me something.

I looked up.

What are you doing here?

The man asked, my coffee in hand.

The answer was on the tip of my tongue but out of my reach.

I'm trying to think of something.